VILDSVIN (Sus scrofa) Historia och utbredning Vildsvinet finns i hela central- och större delen av Sydeuropa. De finns också i Nordafrika, Asien och Polynesien. I Sverige har den börjat komma mer och mer och finns nu på spridda platser i mellan- och syd Sverige och ökar stabilt i antal. Det har funnits vildsvin här sen 4-5000 f.Kr. dom blev senare utrotade men en liten del levde fram till 1688 på Öland. Man försökte återutplantera vildsvinet på 1700-talet men utan större resultat. Men fram runt 1940-talet rymde det vildsvin från Skåne och från hägn men de var inte tillräckligt livskraftiga stammar. Först framåt 1970-talet lyckades vildsvin rymma från hägn och etablera tillräckligt livskraftiga stammar i syd- och mellan Sverige. Och genom att studera vildsvinen har man kommit fram till att i Skåne i Linderödsåsen och i Södermanland i Tullgarn, Mörke och Björkvik finns vildsvinnen mest i och de sprids ut i landet via därifrån. År 1988 gjorde riksdagen en lag om att Vildsvinet nu tillhör en art av den Svenska faunan och de gjorde en jakt tidtabell om att den får skjutas året runt för att den gjorde så mycket skada men att sugga före kultingar var inte lovligt. Bönderna ville inte ha den men för jägarna är den ett mycket omtyckt jaktvillt. Utseende och kännetecken Kroppslängden är upp till ca 85 cm, svansen är ca 15-20 cm och en höjd över skuldrorna nästan 1 m. Vikten varierar väldigt mycket. I mellan Europa kan en sugga väga mellan 35-150 kg och galtarna 40-175 kg. längre österut finns det exemplar som har vägt 320 kg. Vildsvinet är kompakt med korta smala ben. Det stora huvudet som nästan är en tredjedel utav grisen är utdraget med uppåt stående öron. Färgen varierar en smula men är alltid närmre svartbrunt. Ungarna har gula längdstrimmor på gråröd botten men strimmorna försvinner efter några veckor. Galtarna har två betar i under käken och två i överkäken. Betarna växer hela tiden och slipas mot varandra i en uppåtgående böj så att dom blir vassa. Och bara en tredjedel av betarna syns. Om en gris har blivit skadad t.ex. i trafiken så om man kommer för nära den kan den varna genom att smälla ihop käkarna eller att man får höra ett dovt lågt grymtande. Pälsen är raggig och på ryggen har dom längre borst ungefär som man. Det är svårt att känna igen både könen och vilken ände den står mot i mörkret, för dom är nästan bågformade. Hanen är grövre än honan. Ett lugnt ostört vildsvin får fram små belåtna grymtningar medan den äter och går. En hona som vill göra sina ungar uppmärksamma på en fara hörs ett kort grovt grymtande från. Vildsvinet skiljer sig från de andra partåiga hovdjuren genom att dom bara har en magsäck och dom har knubbknöliga kindtänder. Det har att göra med att dom är allätare. Födan Vildsvinet styr mycket sitt födoval beroende på tillgången. Ollon av ek och bok är mycket omtyckta även hasselnötter och rötter av olika slag slinker ned. Ormbunkar och fräkenväxter utgör en stor del av deras föda under april-juni. De äter mycket svampar under första halvåret och fräkenväxter under tredje kvartalet. Maskar är den mest omtyckta animaliska födan men även insekter, larver och smågnagare. De äter även as. Det kan också hända om dom kommer över ett kid att dom dödar och äter det. När vildsvinet kommer in i jordbrukslandskapet förstör de mycket genom att böka och äta upp potatis och andra rotfrukter och mjölkprodukter. Och genom att dom rör sig mycket så förstör dom mer än vad dom äter upp. Deras föda består huvudsakligen av mjölkprodukter när de har mognat. I en analys så såg man att 69.6 % av maginnehållet bestod av föda från foderplatser medan 30.4% av naturlig föda. Förökning Man brukar säga att under 2 år föder suggan 3 kullar. Kullarna kan födas när som helst på året fast de flesta föds mellan februari –maj ca 85%. Kultingarna växer snabbt och redan under första levnadsåret är de könsmogna. När suggan ska föda går hon först ifrån flocken för att hitta en bra födoplats och där bygger hon ett bo som en koja av ris och kvistar och klär det med torrt gräs och mossa på golvet. Där i föder hon sedan 3-8 kultingar beroende på hur gammal hon är för en äldre sugga får i regel fler kultingar än en yngre. Brunsten infaller normalast senhösten –förvintern men kan som sagt ske när som helst. Inför brunsten samlas vildsvinen i stora flockar och galtarna utkämpar hårda fighter med varandra om suggorna. Fighterna är sällan dödliga p.g.a. deras tjocka fettlager och stora skuldror där slagen träffas. Och efter ca 4 månaders dräktighet föds kultingarna och de stannar vid bet i upp till 2 veckar och suggan vågar endast lämna dom då hon måste stilla hungern. Sen diar kultingarna modern i ca 2 månader tills mjölken sinat och stannar med henne tills hon får nästa kull. Och då stöter suggan iväg dom. Fram till 10 månaders ålder växer kultingarna lika fort men sedan blir galtarna större för dom behöver storleken i kommande fighter. Suggorna flyttade inte så långt från hemområdet några km bara medan galtarna kunde flytta flera mil. Dödsorsak Jakten har störst betydelse för dödligheten. Vildsvinen har inga riktiga fiender utom då de är små då de kan bli tagna av varg bl.a. Kyla i kombination med fukt tar också några kultingar. Vanligaste sjukdomen i täta vildsvins bestånd är svin pest. Den drabbar matsmältningen och det sker blödningar i de inre organen, och den kan drabba det centrala nervsystemet. Den leder oftast till döden. Trikiner kan den också ha. Det är en parasit som kapslar in sig i muskelvävnaden, men den är bara ett värd djur, så vildsvinet tar ingen skada av det. Men det gör människan om vi äter dåligt tillagat kött. Så vi måste alltid ta och besiktiga köttet. Kultingarna har ju alltid en skyddande moder med sig så det är inte riktigt någon som vill gå in frivilligt i en fight med en sugga för man kan bli ordentligt tilltufsad. Även ålder tar ut sin rätt fast det är inte många som går så långt. Det finns vildsvin som kan bli bortåt 30 år. Galtarna är dom som drabbas hårdast och lite kan bero på att kultingförande suggor är inte tillåtna att skjuta enligt jakttidtabellen. Suggorna lever också i regel lite längre är galtarna. Fram till ett års ålder så har suggorna störst överlevnads statistik och sen mot två års ålder är det ungefär lika. Bilolyckor med vildsvin inblandat i blir allt vanligare. Jakt på vildsvin De vanligaste jaktformerna på vildsvin är Vaktjakt, Smygjakt och tryckjakt. I vakt- och smyg jakt Sitter man antingen i ett torn eller en högre plats så man har en fin plats att skjuta ifrån eller att man smyger omkring och sätter sig vid kända växlar och födosöksplatser och det brukar pågå under nattens mörka timmar för det är då vildsvinen är som rörligast. Och att jaga då det är fullmåne och snöklädda marker är det bästa för då ser man bättre vad man ska skjuta för något. Och fast belysning få användas om den satts upp i annat ändamål än att under lätta för jakten. Vid Tryckjakt Placeras skyttarna ut och utsedda ”tryckare” Vandrar genom ett område för att försöka stöta ut djuren till passkyttarna. När man använder hund är det lämpligt att inte ha en hund som är för aggressiv utan mera avvaktande och håller sig ur vägen för vildsvinet när den gör anfall mot hunden. Annars kan hunden lätt bli dödad eller allvarligt skadad. Några hundar att föredra är tysk jaktterrier, Wachtel, Spaniels men även ställande hundar som gråhund, jämthund och andra älghundar. De flesta som jagar vildsvin gillar korsningen Gråhund- Wachtel som har bra skall och lagom het på vildsvinet. Vid jakt på snöklädd mark kan en mera långbent hund passa bättre. Vildsvinet klassas som en högviltsart och måste då antingen skjutas med ett klass ett vapen eller ett enpipigt hagelvapen som man kan skjuta slugg eller brennecke i. En Eftersöks hund måste finnas på platsen senast två timmar efter skadeskjutningen. Man bör inte skjuta ledar suggan i flocken för det kan få i följd att de andra suggorna får en mycket senare brunst eller till och med utebliven brunst. Viltåker för vildsvin Vanliga grödor till en vilt åker är havre, vete, råg, foderraps, fodermärgkål och jordärtskockor men nackdelen med dom är att dom har grunda rötter så dom tål inte vildsvinets bökande. Men växter med s.k. ”pålrot” som bl.a. getärt, tistlar och mjölkört står emot vildsvinen för deras rötter går ner till ca 10-15 cm i jorden. Och nya skott skjuts ut från de rötterna upp till en meter djupa rötter. Vildsvinen äter också en del gräs och en av de bättre gräs arterna är kvickrot. Fast vilsvinen aktivt letar efter kvickrotens näringsrika rötter finns det alltid lite rotdelar kvar som skjuter nya skott. Anlagda viltåkrar bör skyddas med stängsel eller eltråd tills grödorna tagit sig ordentligt. Havre och veteåkrar görs tillgängliga innan kärnan mognat. Så vildsvinen betar gärna dessa arter innan de mognar men fortsätter sedan att böka i åkrarna så länge det finns ett korn kvar. Foderraps och fodermärgkål är bra vinterfoder och stängslet runt dessa grödor bör därför stå kvar till dess att marken tjälat. Getärten som är en ärtväxt är eftertraktad som grönfoderväxt men måste stå hägnad minst två växtsäsonger, eller till dess att ”pålroten” är ordentligt etablerad. I gengäld kan getärten stå på samma vall i upp till trettio år. Jordärtskockor ger stora skördar om de gödslas ordentligt. Om de planteras på våren och skyddas under växtperioden ger de stora mängder energirikt foder på hösten. Om inte vildsvinen tillåts böka alltför länge i jordärtskockorna blir det tillräckligt många knölar kvar i jorden för att ny etablering skall ske nästa vår. Planteringen hägnas därför på nytt på senhösten och gödslas sedan ordentligt igen på våren. Med dessa metoder kan man hålla vildsvinen sysselsatta och skilda från åkerns grödor. Hur man gör för att skydda sina grödor mot vildsvin Vildsvinen är väldigt läraktiga så om man sätter upp en mikrofon som med jämna mellanrum spelar upp varnings lätet för vildsvinen så dröjer det inte längre än några nätter innan dom vet att det inte är farligt. Försöker man med syntetiskt vargurin så händer det ingenting av den anledning att vildsvinen inte lärt sig att vara rädda för vargen för att det inte finns vargar i mellan- och syd Sverige. Det bästa är annars att göra en viltåker för dom, utfodra åt dom, använda sig utav elektriskt stängsel och sen skyddsjakt. Man kan också sätta upp klädesplagg eller liknande vid det drabbade området eller kända växlar som djuren går från sin lega till födoområdet. För om där är människor vittring så undviker dom platsen. Om man använder sig utav elektriskt stängsel måste man vara noggrann och följa de direktiv som stängselfabriken anger. Ska man stängsla med två trådar, skall nedersta tråden vara placerad mellan 15-20 cm ovan mark och den översta mellan 50-55 cm ovan mark. Ska man ha tre trådar skall den nedersta vara ca 15-20 cm ovan mark, den mellersta tråden på ca 35-45 cm ovan mark. Och den övre på ca 60-80 cm ovan mark. Man bör använda ett 12 mm brett band då det syns bättre. Sen gäller det att välja bra plats för jordning. En bra plats för det är en plats som inte torkar och då försämra ledningsförmågan. För att lyckas med hägningen skall man ha brytstolpar där fältet ändrar sträckning. Detta gäller både i vertikal och horisontalled. Detta är nödvändigt för att hålla trådarna spända utan att stödpinnarna välter eller lyfts upp i svackor. Stödpinnarna skall sättas så att tråden kan följa fältets kontur och mellan rummet mellan stolparna bör inte vara längre än 15 m. Sen måste tråden vara tillräckligt spänd så att den inte ligger och jordar och då får man inte ut maximal smäll för vildsvina. Foderplats på Ängaholms gods Jag utgår ifrån Ängaholms gods när vi var där och spanade. Han hade flera små åtel platser för att om vildsvinen blir så pass störda av att man skjuter dom när dom kommer ut på det öppna fältet lär dom sig att inte gå ut där och då flyttar dom om man inte har flera andra platser som dom kan gå runt till. Han hade ett öppet område på ca 70 m2. Där hade han lagt ut halm på marken så att man skulle kunna se konturerna på grisarna bättre på natten. Sen hade han saltstenar som han hängde i rep i en utskjutande gren för att om man hade en fast anordning för vildsvinen ca 50 cm ovanför marken så tog dom sönder saltstenen genom att slå med betarna på den. Och om den hänger i en gren så följer den med utan att bli krossad. Sen fodrade han dom med Nötter och havre och andra mjölk produkter. Man kan också göra massa hål i en stor tunna. Sedan häller man i ärtor som grisarna gillar. Och sen binder man fast tunnan i ett träd. Annars kan grisarna rulla i väg med tunnan långa vägar. Genom att man har hål i tunnan måste grisarna knuffa på tunnan för att få det att ramla ut ärtor och då tar det längre tid för dom att äta upp det än om man skulle ösa ut allt på marken för då skulle det tagit slut på direkten. SINNEN Luktsinnet är det mest utvecklade sinnet hos vildsvinet, Och det kan man tydligt se på der stora trynet. Sen kommer hörseln och den kan man jämföra med älgens, och synen är det minst utvecklade sinnet och det beror väl mest på att vildsvinet är ett nattaktivt djur. Vildsvinet och Människan Vildsvinets skador i skogen anser många som inte så farliga utan att de gör nytta när de äter upp skadeinsekter och bökar omkring i jorden. Det är främst ek och bok plantor som tar skada och i granplanteringar, granplantor som får röta när vildsvinen bökar sönder rötterna. Det är först när vildsvinen kommer in i jordbruket som många blir sura då dom. En flock kan plundra en potatis åker på ett par dar. Och där dom drar fram trampar dom mest ner allting istället för att stå stilla och äta. Deras favoriter är potatis, havre, höstvete och sockerbetor. Habitat Vildsvinen trivs först och främst i blandskog där största delen är gran och tall och sen inblandning med björk. De föredrar kantzonen mellan skogsmark och jordbruks mark. De är dom två största vildsvinshabitaten. Sen förekom dom på ängsmark hällskog och hygge. De andra markerna som myrskog, strand, hällhygge, glesskog, kärr, lövskog, lövsumpskog, vattendrag förekommer dom bara en liten del utav. Andra marker som sankstrand, svämningsmark, berg i dagen, myrhygge, odling, kärrstrand, våtmark, sankäng och sumpskog lever dom inte i över huvud taget. Referenser www.jagareforbundet.se ”Vilt och vetande” ”Forskningsprojektet” www.altavista.com sök: Vildsvin Djur Välkommen till Älgskadefondsföreningen Vilda djur på djur.com www.evreka.com sök: Vildsvin sök: Vildsvin +trikiner sök: Vildsvin i hägn Vildsvin Vildsvins-unger2 (bild) Praktisk handledning i din jaktmark (bok) Lär känna vildsvinet av: Görgen Göransson (bok) Däggdjur av: Anders Bjärvall och Staffan Ullström (Häfte) om vildsvin som jag lånat av Stefan Rudenius - (J.Lemel, Forskningsavdelningen, svenska jägareförbundet) Innehållsförteckning Inledning s-1 Historia och utbredning s-1 Utseende och kännetecken s-1 Födan s-2 Förökning s-2 Dödsorsak s-2 Jakt på vildsvin s-3 Viltåker för vildsvin s-3 Hur man gör för att skydda sina grödor mot viltsvin s-4 Foderplats på Ängaholms gods s-4 Sinnen s-4 Vildsvinet och människan s-5 Habitat s-5 Trofébedömning s-6 Sammanfattning s-7 Referenser s-8 Inledning Vildsvinet tillhör vildsvins gruppen sus scrofa. Vildsvinet är ett väldigt sägens omspunnet djur. Stort, tungt och svart med sylvassa betar. Det är inte mycket som hindrar dess framfart när dom väl vill fram, buskar och ogenomträngliga snår går dom igenom medan andra djur går runt. Det går många historier om dom att dom är farliga och att man bör akta sig när man går i skogen för att dom kan anfalla när som helst utan någon förvarning. Det berättas om stora djur som har sprätt upp köttet ända in till benet från fotleden till låret då dom bara rusat förbi i en väldig fart, likt ett tåg. Det finns människor som kommit emellan sugga med kultingar utan att bli upptäck och om då suggan får syn på en ligger man risigt till. Lika så med björnen, honan tror ju att man försöker göra hennes barn illa och hon går in i strid utan att tveka. Annars undviker Grisarna en så gått det går när man är ute i naturen. Många gillar dom inte medan andra älskar dom. Och mycket är väl för att man inte känner till dom och deras levnads sätt. Man måste ha respekt för dom stora svarta. Och det är det jag kommer att ta upp här i presentationen. Sammanfattning Nu har jag tagit reda på allt som jag ville veta om vildsvinen. Hur dom lever, i vilka områden dom finns i, vad dom äter för något mm. Mycket har jag hittat från Internet. Och lite mindre från böckerna. Jag har också skrivit lite efter vad jag har hört från yrkesjägaren på Ängaholm och vad Clas Sandberg har berättat lite om. Så jag har plockat lite här och lite där. Det har varit kul att jobba med vildsvinet. Det var mycket som man kom på att man inte visste någon ting om och ganska lite som man visste något om. Vildsvinet är ett djur för mig som jag vill ha på mina marker. Jag tycker det är ett spännande djur.