Innehållsförteckning Sida 1: Inledning om Thailand, flagga och Befolkning Sida 2: Språk och Historia Sida 3: forts. Historia, Statskick och Näringsliv Sida 4: forts. Näringsliv, Sociala förhållanden och Utbildning Sida 5: Karta av Thailand och Källförteckning Thailand Jag valde just Thailand därför att jag länge har velat åka dit. Eftersom min pappa och jag gillar att dyka har Thailand alltid varit lockande. Jag passade på att själv lära mig lite om landet nu när jag har arbetade med det. Thailand är en monarki, landets kung heter Bhumibol Adulyadej. Landet är demokratiskt och dess demokrati bygger på konstitutionen. Tidigare bestod landet av flera olika riken och har därför en mycket blandad historia. Innan 1939 hette Thailand, Siam. Landets yta är 513, 115 km2 och gränsar i öster till Laos, Sydöst till Kambodja, i väster till Myanmar (Burma) och i syd till Malaysia. Thailand har en befolkning på 60 miljoner invånare som är utav många olika bakgrunder. Landets huvudstad heter sedan 1782 Bangkok, det officiella språket är thai. De dominerande religionerna är buddhism, islam och kristendomen. Nationaldagen firas samma dag som Thailands kung har födelsedag, den 5:e december. Valutan mäts i baht, en baht motsvarar 100 satang. Befolkning Thailand är ett mångkulturellt land som består av flera olika folkgrupper. I nordöstra Thailand, Isan, kallar sig befolkningen för lao-isan och anser sig ha en laotiskt bakgrund. I norra Thailand lever ett stort antal minoriteter med egna språk och kulturer, de kallas helt enkelt för bergsfolk. I södra delen av Thailand finns en stor grupp i samhället som kallas malajer, de är muslimer. Mellan 4 % och 10 % av landets befolkning består av malajer. Den snabba ekonomiska utvecklingen har gjort att många kineser har flyttat till Thailand för att få jobb, hela 12 % av befolkningen utgörs av kineser. Språk Det officiella språket är thai. Det talas som modersmål av över 80 % av befolkningen och lärs ut i skolorna i hela landet. Den största minoritetsgruppen är 6 miljoner kineser, de är tvåspråkiga och talar kinesiska o thai. I söder i de fem provinserna närmast gränsen till Malaysia talas malajiska av 2 miljoner Patanisk-malajer och vid gränsen mot Kambodja talar Khmererna sitt språk, khmer. Bergsfolken i norr talar olika tibeto-burmanska eller monkhmer språk. Historia Thailands nuvarande utsträckning är resultatet av de europeiska koloniseringarna i början av 1900-talet, även om Thailand var det ända landet i Sydostasien som inte koloniserades. Tidigare i historien hette Thailand; Sukhothai, Ayatthaya och Siam. Sedan 1939 har Thailand varit det officiella namnet. Omkring 1000-talet började thaifolket, monfolket och khmerfolket invandra till nuvarande Thailand. Thailand var då inte bara ett land utan bestod av olika små riken med olika befolkningar, språk och religioner. 1782 flyttade det då dominerande folket Charkirerna landets dåvarande huvudstad Thon Buri till Bangkok. Landet började expandera. De tidigare rikena i nuvarande Laos, Kambodja och Malaysia knöts ihop med kungariket Siam (som det då hette). Landet fick nya lagar, litterära och religiösa skrifter. Utrikeshandeln växte och därmed européernas intresse för landet. Landet som då styrdes av kungen Mongkut (år 1851-68) hamnade under mycket press av kolonialmakterna. För att slippa koloniseringen var landet tvunget att lämna ifrån sig de erövrade områdena i nuvarande Laos, Kambodja och Malaysia. Dessutom slöt de handelsavtal med de båda kolonialmakterna Storbritannien och Frankrike. Handelsavtalet gjorde att den internationella handeln ökade och många kinesiska arbetare invandrade. 1868 kom kung Chulalongkorn till makten och för första gången i historien framgick Siam som ett land med klara och bestämda gränser. Järnvägar och telegraflinier byggdes och en del av befolkningen, mest rika män och munkar fick gå i skolan. Siam började omvandlas till ett modernt land. Efter en kupp 1932 av militärer och ämbetsmän infördes en konstitutionell monarki, det innebär att det inte längre var kungen som hade ensam makt, utan konstitutionen står överst. År 1939 ändrade en f.d. arméofficer Phibun Songram landets namn från Siam till Thailand (Prathet Thai på thailändska). Under andra världskriget var Thailand allierat med Japan men hade därefter anknutit till västmakterna. Thailand hade klart anti kommunistisk politik och fick under 1950- och 60-talen ekonomisk hjälp av USA, pengarna gick bland annat till att bygga ut infrastrukturen (kommunikation och förbindelser). Under början av 1990-talet var folket missnöjda med militärstyret och hade flera demonstrationer, men militärerna satte stopp på dem och det slutade ofta blodigt. 1992 genomfördes en militärkupp då hundratals människor dödades. Åren 1986-1991 hade Thailand en av de snabbast växande ekonomierna i världen. Den årliga tillväxten av BNP var på hela 92 %. Men ekonomin har inte alltid varit stabil, Thailand har haft en så kallad "tigerekonomi". Många antal kupper och oroligheter som gjort att landets ekonomi har haft upp- och nedgångar. Nu är landets ekonomi relativt stabil jämfört med dess grannländer. Statskick Bhumibol Adulyadej är Thailands kung och statschef sedan 1946 (kröntes1950). Vanligtvis så är kungar bara till för att representera landet vid större ceremonier och liknande, men kung Bhumibol har flera gånger ingripigt i politiska kriser. Trots allt är det regeringen som har den största makten. Regeringen är ansvarig inför Nationalförsamlingen som har den lagstiftande makten. Nationalförsamlingen består av två kammare; senaten med 240 ledamöter och ett representanthus där antalet mandat varierar. Senatens uppgift är att komma med lagförslag som sedan antas av representanthuset, senatorerna får inte tillhöra något parti. Tidigare utsågs senatorerna på sex år av kungen på premiärministerns förslag, men från och med år 2000 utses de av folket. Representanthusets medlemmar tillsätts vart fjärde år i allmänna val. Av de partier som kom in i parlamentet vid valet 1992 var hälften inte ens tio år gamla. Alla var mitten eller högerpartier. Störst var Pak Pracathipat (Demokratiska Partiet), grundat år 1946. Partiet är liberalt och monarkistiskt och är en koalition av flera antimilitäriska partier. Det största oppositionspartiet är sedan 1992 är högerpartiet Chart Thai (Nationen Thai) som grundades år 1974. Chart Thai dominerade i regeringen mellan 1988 till 1992. Näringsliv Sedan början av 1960-talet har utrikeshandeln förändrats mycket. År 1980 kom 88 % av exportinkomsterna från jordbruket och resten från industrin. År 1993 gick jordbruks inkomsterna ner till 12 % medan industrin ökat till 80 %. Industrialiseringen kräver allt mer import av maskiner, råvaror och liknande. Importkostnaderna har stigit kraftigt, medan exportinkomsterna ökat mycket långsammare. Underskottet i utrikeshandeln jämnas ut med inkomsterna från turismen och de pengar thailändska arbetare som jobbar utomlands skickar hem. År 1993 besöktes Thailand av 5, 8 miljoner turister. I början av 1990-talet steg priserna i de två mest besökta bad- och dyk orterna Phuket och Pattaya. Detta har gjort att städerna har fått miljöproblem och stor trängsel. Numera konkurreras Thailand av de andra länderna i Sydöstasien. De nya turistmålen i Asien har ökat turismen ännu mer på den senaste tiden. Thailand söker nu samarbete med Laos och Vietnam för att tillsammans utveckla turismen. Sociala förhållanden Om man nämner landet Thailand brukar folk genast tänka på fina stränder och dykning men också prostitution och narkotika handel. Detta är resultatet av storstädernas överbefolkning av turister. Små flickor tvingas ofta till prostitution på grund av fattigdom. Thailand än inte det ända landet i Sydöstasien som har dessa problem. Många andra länder i området kämpar mot narkotikahandeln o prostitutionen. Thailand är ett av de tio länder i världen där de ekonomiska och sociala förbättringarna gjort störst framsteg under de senaste 20 åren. Tyvärr har den snabba ekonomiska ökningen gjort stora skillnader mellan storstäderna (speciellt Bangkok) och landsbygden. Thailands befolkning utanför storstäderna lider av stor arbetslöshet och fattigdom medan folket i Bangkok (som utgör 1/8 av landets befolkning) o de andra storstäderna lever i medelklass och har ganska höga löner. År 1990 fanns det en läkare på 4377 invånare i Thailand och en sjuksäng per 604 invånare. Spädbarnsdödligheten låt 1991 på 25 %, det innebär att ungefär vart 4:de bebis dog. Staten har inte kunnat bygga ut sjukvården under 1990-talet så mycket som behövts, därför har den privata och dyra sjukvården blivit allt vanligare. Sjukförsäkring, pensioner och barnbidrag får inte alla, de beror på ens anställningsavtal, det är ens arbete som täcker sådana saker. Kanske är det därför barnarbete är så vanligt. Utbildning Thailands regering tar genom flera ministrar mycket aktiv del i landets utbildningsfrågor. Den så kallade nationella utbildnings kommissionen som lyder under premiärministern, har ansvaret för utbildningspolitiken. År 1977 infördes ett system med 6 + 3 + 3 årskurser och en 4-årig högskola. Den 6-åriga primärskolan är obligatorisk, men närvaron är ändå inte hundraprocentig. Efteråt följer en sekundärskola med två 3-åriga stadier. År 1991 gick en tredjedel av ungdomarna i Thailand det andra stadiet och en femtedel det andra. Thailand har 13 universitet och högskolor som är drivna direkt av staten och över 20 privata. Alla skolor lyder statens studieplaner. Det äldsta universitetet, Chulalongkorn i Bangkok, grundades år 1917. Ungefär 15 % av de som gick ut grundskolan går vidare till högre utbildning varje år. Källförteckning: www.ThaiMode.com, och Bonniers Lexikon (T)