Synthpopshistoria: I slutet på 1960-talet började visserligen olika redan kända artister testa att använda syntar i sin musik, som till exempel Beatles och Beach Boys, men detta hade oftast relativt lite influens på musiken. 1968 kom den första skivan med synthesizer som enda instrument, "Switch On Bach" med Walter Carlos. Det var musik av Bach spelad på en Moog-synth. I Tyskland bildades 1968 den experimentella gruppen Organisation, som 1970 bytte namn till Kraftwerk. De spelade då en disharmonisk, men nyskapande musik uppbyggd av syntar. De gav 1970-1973 ut tre album i sitt hemland. Deras musik blev snart mer rytmisk och lättillgänglig. 1974 släppte de sin internationella debut "Autobahn", som blev ett slags genombrott. Det är en tjugo minuter lång bilfärd till ackompanjemang av syntar och ljudeffekter. De fortsatte i denna stilen och har sedan dess gett ut ytterligare sex album. De blev stilbildande inom synthpopen. 1968 började också Jean-Michel Jarre från Frankrike, arbeta med elektronisk musik. Han kombinerade bl a opera med syntar och detta väckte viss uppmärksamhet 1972. Han skivdebuterade dock inte officiellt förrän 1976 med "Oxygene", som genast blev en framgång. Han spelar instrumental syntmusik inspirerat av både klassisk musik och experimentell musik. Han har ofta också en låt per album som är lite poppigare. 1981 blev han den första västerländske popartisten som uppträdde i Kina. 1984 spelade han in skivan "Zoolook", som innehöll samplingar från ett trettiotal språk från hela världen. Han tänkte även 1986 göra den första skivinspelningen från rymden, med hjälp av astronauten och saxofonisten Ron McNair som skulle upp med Challenger. Detta rymdskepp exploderade ju dock mycket tragiskt, så detta blev inte av. Han har haft mycket spektakulära live-framträdanden med miljonpublik både i Frankrike och USA. Han har spelat in ett tiotal album. Andra artister som tidigt började med syntar var bl a Brian Eno, Mike Oldfield, Pink Floyd, Tangerine Dream och Vangelis. I slutet av 1970-talet började det dyka upp flera artister, framför allt i England, som använde synthesizer som huvudinstrument. Till exempel Gary Numan, Ultravox, OMD och Human League. Dessa var tydligt inspirerade av Kraftwerk. I början av 1980-talet blev trenden ännu tydligare med bl a Depeche Mode som spelade en glad och naiv synthpop, som exempelvis deras hit "Just Can't Get Enough" från 1981, tills Vince Clarke lämnade gruppen för att bilda Yazoo och senare Erasure. Depeche Modes musik blev då dystrare och mörkare. Andra engelska grupper som började ge ut skivor 1981 var Duran Duran, Eurythmics, Tears For Fears och Thompson Twins. Dessa spelade också en slags synthpop, men de använde även andra instrument. Från Kanada kom Rational Youth och från Sverige Adolphson-Falk. Utvecklingen fortsatte och 1984 kom bl a Howard Jones, Nik Kershaw och tyska Alphaville. Andra exempel på synthpopgrupper från 1980-talet är A-ha, Bronski Beat, New Order, Soft Cell och Visage. 1984 började även en eurodisco-våg, med bl a Scotch, m fl italienska artister, och tyska Modern Talking. Denna genre bygger också på syntar och är ofta svår att skilja från synthpopen. Till denna genre hörde också Pet Shop Boys från början. 1986 försvagades synthpopens ställning och efter det är det bara väldigt syntbaserade band som kategoriseras dit. Synthesizern fortsatte dock vara ett mycket viktigt musikinstrument inom popen. Eurodiscon spridde sig till England och producentteamet Stock/Aitken/Waterman. De producerade väldigt många artister, bl a Kylie Minogue. 1987 började man i England spela s k housemusik, som är dansant monoton syntmusik med ljudeffekter. Housemusiken kom ursprungligen från Chicago, där den då redan hade spelats i några år. 1991 kom technon, framför allt från Belgien och Holland, dock hade man då redan spelat techno i Detroit sedan 80-talet. Techno är också dansant syntmusik, men tyngre och mörkare än house. Från Tyskland kom U 96. 1992 kom eurodiscon tillbaka i ny skepnad, framförallt från Tyskland. Den typiska eurodisco-gruppen är en tysk eller italiensk producent, en svart rappare och en sångerska. Musiken bygger på enkla syntslingor, rap och enkla refränger. Eurodiscon kallas nu ofta bara för "dance". Prodigy och Antiloop är exempel på bra ny techno. Page och S.P.O.C.K är två svenska synthpop-artister som spelar enkel och trallvänlig synthpop, ungefär som den lät i början på 80-talet. Eddie Bengtsson skriver låtarna för båda grupperna, och han är mycket influerade av Vince Clarke. Pages låtar handlar om kärlek och är på svenska, och S.P.O.C.K:s låtar handlar om rymden och är på engelska. Elegant Machinery, Daybehavior, Encounter, Daily Planet och Saft är några andra svenska synthpopband. Electronic, Saint Etienne och Kim Wilde är några engelska artister med musik på gränsen till synthpop. Två grupper som funnits länge är Front 242 från Belgien och Yello från Schweiz. Anything Box är en synthpopgrupp från USA. Det finns många fler sorters syntbaserad musik, bl a industrial som blandar tung syntmusik med samplade oljud och tunga hårdrocksgitarrer.