Det finns sex kontinenter på jordklotet, sju om du räknar antarktis. Det finns 200 länder som delar på dessa sju, 10 av dessa länder har något speciellt gemensamt. Algeriet, Egypten, Libyen, Mali, Mauretanien, Niger, Tchad, Sudan, Tunisien och Västsahara hushåller alla i världens största öken, den är 8,5 miljoner kvadratkilometer stor och kallas för Sahara. Sahara sträcker sig mellan atlasbergen i söder och medelhavet i norr och tar upp större delen av norra afrika. Klimatet i Sahara är oerhört krävande, på dagen kan den stekande solen höja öknens temperatur till över 50 grader. När sedan mörknet faller rasar temperaturen oftast ned till nollgradigt. Denna öknen har bland dom extremaste temperaturerna på klotet, detta avspeglas även på det allt annat än rika djurlivet. Åker du till Sahara hittar du förmodligen inte mer än små, låga buskar med hårda blad och mycket djupt gående rötter. Om du skulle få för dig att åka till en oas kan du även hitta daddelpalmer och tamarisker. Men växtligheten i Sahara är kanske inte helt otippat, näst intill obefintlig. Men djurlivet är däremot utan tvekan bra mycket rikare. Det som är dominant i djurens rike om man ser till mängd är dock fåglar och insekter. Ökenlöpare, flyghöns, stenskvättor, lärkor, gräshoppor och skinnbaggar finns det gott om, men även känguruspringarmöss och ökenspringarråttor kan påträffas. Majoriteten av fåglarna och insekterna är sandfärgade eller grå, detta gör att dom effetktivt s,älter in i omgivningen i öknen. Djuren i Sahara representeras även av olika hovdjur som till exempel dorkasgaseller, addaxantiloper och oryxantiloper. Dom flesta djuren är aktiva nattetid och tillbringar dagen i hålor under marken, dom få dagaktiva djur som finns försöker ofta hitta en bit skugga och hålla sig till den. Ett problem för djuren borde vara den stora bristen på vatten, men detta är inget problem tack vare att det finns tillräckligt med vätska i födan.
Ordet Sahara är arabiska och betyder tomhet, troligen för att det är vid första syn folktomt. Men helt folktomt är det faktiskt inte, trots ett helvetiskt klimat. Överallt runt om i världen finns det grundvatten en bit ner i marken, i Sahara ligger dock detta grundvatten mycket djupt och utan räckhåll. Men på ett fåtal platser kan detta vatten ligga mycket nära marken, där kan det växa gräs och daddelpalmer etc., en sådan plats kallas för en oas. Det finns små oaser där några få familjer kan ha sina bosättningar och klara sig på vattnet från en liten oas. Men det finns även näst intill gigantiska oaser där det får plats för tusentals familjer. Oaser är även viktigt för folk som färdas i öknen då dom kan livnära sig på bl.a daddelpalmen.
 För lite mindre än 1 miljon år sedan levde våra förfäder Homo erectus i saharaområdet. Arkeologer har hittat fossil från dessa tidiga människor i Algeriet och området runt Ternifine. Människan som oftast sägs komma från afrika ursprungligen invandrade enligt arkeologer runt 700 000 år f.kr. Runt den tidpunkten ökade antalet stora landdjur i europa markalt. Vid den tidpunkten var inte Sahara någon öken, det skulle dröja länge tills det blev det. Uttorkningen började accelerera runt 5000 år f.kr och 2000 år senare var sahara obeboligt för jordburkande människor och herdefolk. Och en fråga är, hur gick detta till? Hur blir det öken? Öken bildas på följande sätt:
Som exempel för att förklara detta kan man ta en by i savannområdet som ligger söder om Sahara. Människorna i denna by försörjer sig nästan uteslutande av boskapsskötsel. Detta är ett utmärkt sätt att försörja sig på och det fungerar bra dom åren det faller normalt med regn. Men så kommer några torra år med mindre regn eller inget alls. Då får djuren som vanligtvis äter av den gräsrika savannen svårt att hitta föda. Dom tvingas äta upp allt gräs och alla buskar som finns i området, nu finns det ingenting kvar som kan växa upp nästa år. Med växtligheten borta ligger marken bar, vinden kan lätt blåsa bort det tunna lagret av milljord där gräset växer. Nu när jorden är borta kan ingenting växa mer, savannen har nu förvandlats till en öken. På detta sätt har Sahara mycket troligtvis blivit öken och som sagt så tog det runt 2000 år innan marken var obrukbar.
Sahara i sig är en transnationell region då den består av 10 olika länder, redan nämnda i texten. Trots detta är Sahara en homogen region på det avseendet att befolkningen delar samma religion (islam) och kultur. Natur och klimat är även lika över hela regionen.
Framtiden för Sahara ser i alla fall inte ljus ut. Öknen brer sig ständigt ut mer och mer i en process som människan trots insatser med skogsplantering och bevattning inte lyckats få stopp på. Försök med pipelines för att dra in vatten och få igång växtligheten görs, försök med solugnar för att laga mat görs. I framtiden lär Saharas öknar breda ut sig ännu mer och bli stora nog för att täcka en mycket stor del av afrika. Sahara har stora problem med analfabetism och låg utbildningsstandard vilket jag tror att människan skulle kunna lösa om man får bidrag, annars lär även analfabetismen breda ut sig. Fattigdomen är i Sahara och även resten av afrika ett gigantiskt problem, många länder är skyldigt pengar till europeiska länder. Trots att många av dessa skulder har blivit efterskänkta och röda korset och andra hjälporganisationer lägger jättesummor på afrika så lär det inte lösa sig. Afrika är kontinenten med överlägset störst problem. Vi människor har löst många problem under tiden vi existerat, vi har uppfunnit massor av saker och skapat ett samhälle som gud själv knappast skulle överträffa. Men trots detta, trots vår totala överlägsenhet och dominans på jorden, trots det, kommer vi aldrig kunna lösa problemet afrika. Det problemet vi själva skapat. Problemen runt Sahara är ingenting annat än en biverkning för att europa tagit allt från afrikanerna. Vi har satt oss själva i en fälla som vi aldrig kommer kunna komma ut ur. Afrika är snart bara sand, och blir den första av dom sju kontinenterna som människan förstört.